Så var vår resa över för den här gången och det är dags summera. Dubai visar verkligen på kontrasterna här i världen. Skillnad på fattig och rik! Här hittar vi taxi-chauffören från Nepal som jobbar sju dagar i veckan och tolv timmar i sträck. Han hade jobbat två år i Dubai och hemma i Nepal hade han sin familj med två barn, en flicka och en pojke. Under vår morgontidiga skjuts ut till flygfältet försökte vi verkligen hålla konversationen igång med honom, trots hans mycket dåliga engelska, eftersom det kändes som om han höll på att somna vilken minut som helst.
Samma förhållanden, fast ändå värre har också alla dessa byggarbetare som jobbar hela dagarna i hettan och dammet ute på alla väg- och byggnadsarbeten. Då man ser på dessa så inser man verkligen att man har dragit en riktig vinstlott att ha blivit född i Finland under modern tid. I synnerhet som kvinna. Trots att vi har ännu en bit att gå vad gäller jämställdhet mellan könen så ligger vi miltals före en stor del av världens kvinnor – hoppas bara att deras resa mot ett jämställt liv går betydligt snabbare. Tack vare att vi i väst har gått före och trampat upp stigen! För mig känns det så onaturligt med dessa täckta kvinnor som inte ens kan äta ordentligt utan måste sitta och lyfta upp sitt ansiktskynke, för varje tugga, så att dom kan föra in maten i munnen!
Sen har man det otroliga lyxlivet med enorma byggnader, märkesshopping, guld osv.. Vad är rätt och vad fel? Kanske kan detta i någon mån jämföras med hur vi hade det i Finland på 1800-talet och början på 1900? Då åkte mina egna anfäder på en riskfylld resa över till det stora landet i väst, i många fall var det på samma villkor (kanske till och med värre) än vad dagens arbetare i Dubai har. Bland annat min svärmors far åkte iväg till det stora landet i väst då frun väntade deras första barn. Han kom hem igen NIO år senare då han hade tjänat ihop så pass mycket pengar i skogarna i Canada att han kunde köpa ett stycke mark för deras bosättning.
Skogshuggarlivet var riskfyllt och verkligen ingen dans på rosor. Att vara skogshuggare på den tiden var otroligt farligt, allt gjordes utan maskiner och att fälla dom stora Redwood träden gjordes många gånger med livet som insats. Även om man klarade livhanken så kunde man skadas så att man blev handikappad för resten av livet – och då fick man klara sig bäst man kunde, några sociala skyddsnät fanns inte! Möjlighet till hygien var obefintlig – han berättade bland annat om hur dom vintertid satte ut sina hemstickade underställ i den 20-30 gradiga kylan över natten för att lössen skulle frysa ihjäl…
Tja, så kan man sitta och fundera då man flyger hem och försöker slå ihjäl lite tid under den tråkiga flygresan som dock i det här sammanhanget gärna kan jämföras med en flera veckors lång båtfärd över till det stora landet i väst. I tredje klass under ganska usliga förhållanden…. Man får tacka sin lyckliga stjärna över att man är född på rätt tid och rätt plats….
På resande fot 